Världens härlighet kallar Artur Lundkvist (inte utan ironi) sin bok. I visionärt uppflammande bilder gör den nedslag i historien från de äldsta våldsväldena fram till nuets teknokratiska tvångstendenser och kärnkraftshot. Äldre och senare myter tas upp för att fortsättas av nya i samma anda. Man förflyttas från närliggande vardagsöden till vittsvepande "korta men ändå obehagliga stycken". Det gemensamma är ständigt en tät vävnad av realistiska iakttagelser med förskjutningar in i det fantastiska, ett noggrant verklighetsstudium som ingår i en stiliserad helhet med ofta symbolisk innebörd. Världens härlighet söker sig med betvingande kraft och vittfamnande insikt ner till livets, den mänskliga tillvarons urkällor. Elegi för Pablo Neruda kompletterar dessa texter och formar sig till en lång sorgedikt över den bortgångne chilenske diktaren, där hans liv ses i belysningen av en nära vänskap. Det är en hyllning som inte utesluter en viss politisk kritik, med ett brännmärkande av reaktionen som åtföljs av ett varningstecken inför radikalismens lättvindiga optimism.
